Consolação : En melodi som slingrar sig runt en längtan efter det förlorade.

Bossa nova är ett musikgenre som föddes i Brasilien på 1950-talet och snabbt tog världen med storm. Genrens karaktäristiska ljud, blandning av jazzharmonier med brasilianska rytmer och melodier, tilltalar lyssnaren med sin avslappnade elegans och sinnliga känsla. Bland de många ikoniska bossa nova låtarna sticker “Consolação”, komponerad av den legendariske Antônio Carlos Jobim, ut som en pärla av nostalgi och ömhet.

Först publicerad 1963 på albumet “Getz/Gilberto”, spelades “Consolação” in av João Gilberto, Stan Getz och Jobim själv, och blev omedelbart ett framgångsrikt bidrag till den bossa nova-vågen som svepte över världen. Låten är karakteriserad av en enkel melodi som slingrar sig runt ett repetitivt gitarrmotiv, vilket skapar en hypnotisk och lugnande atmosfär.

Antonio Carlos Jobim, född 1937 i Rio de Janeiro, anses vara en av grundarna av bossa nova och har skrivit en mängd ikoniska låtar som “The Girl from Ipanema”, “Corcovado (Quiet Nights of Quiet Stars)”, “Desafinado” och just “Consolação”. Jobims musik präglades av en sofistikerad harmonik, experimentella ackordföljder och poetiska texter som ofta handlade om kärlek, längtan och brasiliansk kultur.

Hans samarbete med João Gilberto, en annan bossa nova-pionjär, var avgörande för genrens utveckling. Gilbertos unika gitarrspelteknik och hans distinkta sångstil, beskriven som “susslande” eller “vävning”, gav bossa nova en helt ny dimension.

Stan Getz, den amerikanske saxofonisten som anslöt sig till samarbetet på “Getz/Gilberto”, förde med sig sin jazzbakgrund och bidrog till att göra bossa nova populär även utanför Brasilien. “Consolação” blev ett utmärkt exempel på hur jazz och brasiliansk musik kunde smälta samman och skapa något nytt och spännande.

Texten som präglar “Consolação”:

Låtens portugisiska text är enkel men djup, och handlar om en längtan efter det förlorade:

“Du kommer tillbaka Du återvänder till mig, min älskade Jag vet att du kommer tillbaka”

Denna känsla av saknad förstärks av melodin som successivt stiger i tonläge, som om den försöker nå upp till något högt och eftersträvansvärt. De repetitiva gitarr ackorden fungerar som en slags grund för melodin, medan saxofonen lägger till en dimension av melankoli och vemod.

Musikalisk analys:

“Consolação"s plats i musikhistorien:

“Consolação” är ett utmärkt exempel på den bossa nova-sound som tog världen med storm på 1960-talet. Låten har spelats in av ett stort antal artister, och fortsätter att vara en populär val för jazz- och world music entusiaster. Den är också ett bevis på den kreativitet och det musikalska genie som Antonio Carlos Jobim besatt.

Genom “Consolação” kan lyssnaren upptäcka den magiska blandningen av brasiliansk rytm, jazzharmonik och en poetisk text som uttrycker en djup längtan. Det är en låt som man aldrig tröttnar på, en riktig klassiker som alltid berör och inspirerar.